I en kommunitet som vår måste det råda komplementaritet mellan manligt och kvinnligt, mellan det feminina och det maskulina. Vi är i grunden en lekmannakommunitet som består av både kvinnor och män, gifta
I kommunitetens stadgar står det om olika livsformer.
"Kommuniteten Den Heliga Treenigheten på Berget är en katolsk kommunitet som tar emot medlemmar från andra kristna trossamfund.
I kommuniteten välkomnas personer med olika livsformer:
• lekmän, såväl celibatära som gifta, som har uppnått myndighetsålder.
• katolska stiftspräster som lever i sin särskilda lydnad till stiftsbiskopen (CIC 736 § 2, 738 § 3, 739).
• gudsvigda som lever i lydnad till sin orden (CIC 731 § 2). Det måste finnas ett avtal med respektive ordinarie för dessa medlemmar.
• präster och pastorer från olika kyrkosamfund".
Gud sa: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp” (1 Mos 2:18-24). Gud skapade man och kvinna till sin avbild. Inte endast en man och inte endast en kvinna utan mannen och kvinnan återspeglar tillsammans Gud. Tillsammans är man och kvinna Guds avbild. Mannens och kvinnans, maskulinitetens och feminitetens skönhet, kommer av att var och en representerar en aspekt av det gudomliga mysteriet. Genom maskulinitet och femininitet har Skaparen inristat i människans hjärta den mystiska verkligheten av Guds avbild.
Kärleken är både initiativtagande och välkomnande och alltid livgivande. Avlandet och framfödandet, att ge och att ta emot, energi och materia, att tala och att lyssna, att föra och att följa, det är Skapelsens ordning. Det är en dualitet i skapelsens själva hjärta. Vi finner ett enstämmigt vittnesbörd i alla religioner och filosofier: polaritet i förening anses vara det högsta uttrycket för ”varats mysterium”, ja, Guds mysterium är enhet i komlementaritet, liksom allt sant mänskligt också är det.
Tyvärr finns det idag ett ömsesidigt förakt mellan könen. Och samtidigt finns ett radikalt förnekande av alla könsskillnader. Det är ytterst motsägelsefullt.
Så fort maskulint och feminint förlorar kontakten med varandra spårar de ur: till maktfullkomlighet och prestige eller till passiv och initiativlös underdånighet, eller alternativt att kvinnan reser sig upp i kamp mot mannen. Maskulint och feminint, mannen och kvinnan, hör samman, faller den ena så faller den andra. Därför behövs äktenskapet, och alla andra gemenskaper där manligt och kvinnligt tillsammans får återspegla Gud själv.
Äktenskapet är en ikon för den övergripande gemenskapen mellan Gud och hans folk. Jesus återställer hur det var "från början". Gud "fogar samman", det som annars splittras. "vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt" (Mark 10:2-16).
Och visst är det något ytterst komplicerat, att varje dag vara både beroende av den andres stöd och att själv vara till glädje för den andre. Men om det inte mannen och kvinnan kan vara oupplösligt ett i äktenskapet så skulle ingen annan enhet heller vara möjlig. Hur skulle det kunna bli fred i världen mellan miljarder människor, en enda mänsklighet, om inte en man och en kvinna kan vara ett? Hur skulle det överhuvudtaget vara möjligt med enhet i kyrkan, mellan alla samfund och kyrkor som splittrats och skiljts ifrån varandra genom historien om inte en man och en kvinna kan vara ett, i ett oupplösligt förbund? Därför är varje äktenskap en profetisk handling med riktning mot den fullkomliga enheten, och familjen är en skola i sann mänsklighet och helighet.