"Jesus, jag gör det för din skull"

Gud, du som skapat och uppehåller allt, låt oss känna din närvaro i vår bön och i vårt liv, så att all vår strävan förbereds och fullbordas i din nåd.

Nah 1:15;2:2;3:1–3,6–7, Matt 16:24–28

Vi överlämnar oss än en gång åt Gud och ställer hela vårt liv till hans förfogande.

”Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det”.

Helgonen visar hur detta lärjungaskap och korsbärande är förenat med stor kärlek till människorna, att vara antänd av Guds kärleks eld. Varje gång vi ber eller firar Eukaristi så gör vi det för alla de andra, för dem som ännu inte kommit till kyrkan, inte kan tro, för alla ateister och gudsförnekare, för alla fattiga, utstötta, sjuka och lidande. En del av korsbärandet är just att ställföreträdande men också att som helgonen föregå med gott exempel och med stor kärlek gör allt för att föra människor tillbaka till Kyrkan.

Att förneka sig själv, att mista sitt liv för att vinna det, är mycket svårt och därför också något väldigt viktigt.

När jag under en 40-dagarsreträtt hos franciskanerna på berget La Verna i Toscana, frågade efter vägen framåt, hur jag skulle orka vidare i livet, var detta det enda svar jag fick. Jesu ord: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.”

När vi känner av vår egen svaghet, vår synd, våra tillkortakommanden, då visar S:t Franciskus på La Verna att vi ska hålla oss till den korsfäste. Franciskus kände så tydligt sin svaghet när han sökte sig till La Verna, både sin fysiska svaghet och mentala, psykiska och andliga svaghet. Besvikelser, drömmar som gått i kras, och nu stod han där på det höga berget och det enda han kunde göra var att hålla sig till den korsfäste.

Hur kan vi förneka oss själva, bära vårt kors? Vi kan varje stund av svaghet säga: ”Jesus jag älskar dig”. Varje gång vi stör oss på andra, när livet är besvärligt för oss, när vi känner orkeslöshet, kan vi säga: ”Jesus, hur det nu än är just nu så gör jag det här för din skull.” Vi måste alltid gå till honom, överlåta allt till honom, för utan honom kan vi ingenting göra.

S:t Franciskus koncentrerar hela sitt liv och exempel runt detta: ”Av en sak kan vi berömma oss, nämligen av våra svagheter, och vi kan dagligen bära vår Herre Jesu Kristi heliga kors."