Redan innan S:t Davidsgården invigdes 1962 fanns det en vision i Västerås stift, i Svenska kyrkan, om att det skulle finnas en kommunitet på denna reträttplats. Nils-Hugo Ahlstedt, som var föreståndare på Stiftsgården i Rättvik och initiativtagare till S:t Davidsgården och Meditationsgården, hade blivit inspirerad av kommunitetslivet genom sina kontakter i Anglikanska kyrkan. Tanken på att bilda en kommunitet bland Bergets fasta medarbetare fanns sedan som en längtan, inte minst hos Per Mases som sedan kom att bli kommunitetens förste ledare. När dominikansystrarna flyttade från Karlstad till Berget 1983 och levde här under fem år, blev de ett synligt tecken och en hjälp att förstå hur ett kommunitetsliv skulle kunna gestaltas. Sex blivande medlemmar började fundera på vad det kunde innebära och arbetet på att ta fram en regel började. När systrarna lämnade Berget stannade Sr Ingrid Grave OP kvar. Hon fick tillåtelse av dominikanorden att som katolik ingå i den nya kommuniteten på Berget, som för övrigt bestod av medlemmar från Svenska kyrkan, och så var kommuniteten redan från början ekumenisk. Broder Wilfrid Stinissen OCD godkände ett första utkast till kommunitetsregel och 1993-1994 avlade sex fasta medarbetare löften om att leva efter en gemensam regel. Kommuniteten hade då fått namnet Kommuniteten Den Heliga Treenigheten efter vägledning från Br Wilfrid. Per Mases skriver i Bergets Vision (2009): “Kommunitetens kallelse är: att vara hjärtat i gemenskapen, bära den ekumeniska kallelsen genom bön, arbete och ansvar, svara för Bergets inriktning och beslut samt vara en ekumenisk samtalspartner.”

1997 gjorde kommuniteten en pilgrimsresa till Rom. I samband med onsdagsaudiensen uttalade den helige Johannes Paulus II följande ord på svenska: ”Må Gud hjälpa oss kristna till full enhet. Jag ber Gud välsigna den ekumeniska gemenskapen från Rättvik”. 2001 sändes regeln till katolska biskopsämbetet för att man därigenom skulle få klarhet i om regeln kunde anses bygga på allmän kristen tradition. Biskop Anders skrev i sitt svar: ”Det är en stor glädje att se hur denna kommunitet har vuxit fram och funnit en så god grund i vår gemensamma bibliska och andliga tradition. På så sätt utgör kommuniteten genom sin blotta existens ett levande ekumeniskt vittnesbörd och kan inspirera många att be och verka för den fullkomliga enheten.” År 2002 fick kommuniteten motta välsignelse av Västerås stifts biskop Claes-Bertil Ytterberg.

Det har blivit tydligt att kommuniteten har sin plats specifikt på Berget i Rättvik. Det är på denna plats kommuniteten får sin stabilitet och sitt apostoliska uppdrag att ta emot gäster, volontärer och att be och verka för kyrkans synliga enhet.

År 2016 upptogs sex medlemmar av kommuniteten i Katolska kyrkan vilket innebar att kommuniteten till övervägande del blev katolsk. Detta föranledde kommuniteten att ansöka hos den katolske stiftsbiskopen om att bli en sammanslutning för apostoliskt liv (societas vitae apostolicae, enligt CIC 731).