Ekumeniken

Den ekumeniska kallelsen

Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig (Joh 17:21).

Kommunitetens förankring i Treenighetens enhet är grunden för att Berget ska kunna vara “en miljö för det himmelska livet på jorden” (Bergets vision nr. 27, Francois de Sales 1567-1622). I himlen är alla försonade, Kristi kropp är hel. Detta är synligt redan här och nu, man kan få en försmak av det

- såsom i en spegel på ett ännu ofullkomligt sätt.

Människor från olika kyrkor och samfund har blivit kallade/knutna till Berget ända från början. Detta är ett profetiskt tecken.

“Att leva Kyrkan”. Vi är samlade från olika kyrkor och samfund och vittnar om att trots splittringar och sår är Kristi kropp en. Vi lever i Jesu bön ”att de alla må vara ett” och i vetskapen om att Fadern alltid bönhör Sonen möts vi mitt i såret. Vi ber för Kyrkans synliga enhet, välsignar varandra, är öppna för all den rikedom som bevarats i våra olika traditioner.

Vi instämmer i den odelade Kyrkans tro som vi bekänner i den apostoliska och den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen. Vi bekänner Kyrkan som en, helig, katolsk/allmännelig och apostolisk, med Petrusämbetet som värnar den synliga enheten, stärker lärjungarna och som är den klippa på vilken Kyrkan i världen står. (”Du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min Kyrka” Matt 16:18).

Berget vill vara hoppets berg. Gud verkar i sitt folk, i den historiska situation där vi befinner oss idag. I stor respekt för varandra, vill vi älska, vänta, hjälpa var och en att finna sin egen plats utifrån sin egen tradition. Samtidigt vill vi växa och vara alltmer lyhörda för Andens ledning som för oss samman. Detta är inte alltid lätt eller bekvämt!