Kommunitetens bön

Den gemensamma bönen

De deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna (Apg2:42).

Fem gånger om dagen samlas vi i våra båda kapell för att fira Kyrkans bön.

Den heliga mässan är centrum i denna bön, pärlan i Kyrkans liturgi och denna pärla är infattad i en ring av böner som helgar hela dagen: tidegärden. Tidebönen utsträcker mässans lovprisning och förbön till dygnets alla timmar.

Genom dopet har vi blivit vigda till präster i det allmänna prästadömet och lemmar i Kristi kropp. Därför stämmer vi in i den bön till Fadern som Kristus har uppstämt under sitt liv på jorden. Därför är vår bön inte privat, utan har en universell dimension. Vi ber för hela världens frälsning, om syndarnas omvändelse, och bär fram människornas rop inför Gud.

​

Den personliga bönen och den dagliga omvändelsen

Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning (Ef 5:9). Vi är kallade att vara levande stenar, som Herren bygger sin Kyrka med. Det innebär att vårt liv står i samklang med vår tro, vår bön och vår kallelse. Vi fördjupar vår tro i bön, andlig läsning och studier (Bibeln, kyrkohistoria, spiritualitet, teologi, o.s.v).

Vi strävar efter att leva ett liv lett av Anden, att bli ”nya” människor, att ”tänka Kristi tankar”. Vi omvänder vårt liv: våra relationer, till Gud, till oss själva, till varandra här på Berget, till gästerna och alla andra vi möter, till hela skapelsen. “Fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras” (Fil 2:3-4).

Vi använder de medel som står till vårt förfogande enligt våra traditioner: kyrkans sakramentala liv, retreater, tystnad, själavård, bikt, o.s.v.

Den personliga regeln preciserar detta för var och en av oss.