Att älska Gud för den han är.

Himmelske Fader, av lidelse för din kyrka blev den helige Bernhard en lampa som lyste och brann för alla i dess hus. Håll oss, på hans förbön, brinnande i anden, och lär oss att leva som ljusets barn.

Hes 36:23–28, Matt 22:1–14

Vi firar i dag S:t Bernhard (1090–1153), kyrkolärare, abbot, mystiker. Vi ber om att Guds kärlek ska få mer utrymme i våra liv, som S:t Bernhard lär oss: det viktigaste är att älska Gud för den han är, snarare än bara för vad han ger och att älska oss själva och vår nästa för Guds skull, så att vi älskar oss själva och allt annat genom Guds kärleks öga.

”Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son”. Utifrån horisonten Jesus Kristus har hela livet en bröllopskaraktär. Gud trolovar sig med människan genom både inkarnationen och korset, han visar oss sin kärlek och öppnar sig själv för att ta emot oss. Hela det kristna livet är präglat av Kristi och Kyrkans bröllopskärlek.

S:t Bernhard skriver: ”Inga skönare namn kan finnas, på de ljuva, ömsesidiga känslorna mellan Ordet och själen, än brud och brudgum” (S:t Bernhards kommentar 7 till Sångernas Sång/Höga Visan, Sermones super Cantica Canticorum).

Kyrkan och varje troende är en ”brud”, trolovad med Kristus. För henne utgav han sig själv ”för att helga henne”, med henne förenade han sig i ett evigt förbund, och henne sörjer han ständigt för som sin egen kropp. Till sist väntar det himmelska bröllopet, lammets bröllops måltid, vårt och hela skapelsens slutmål. I detta kosmiska sammanhang är hela det mänskliga livet infogat, i ett ständigt pågående bröllopslikt samspel mellan himmel och jord, ande och materia, Gud och människa, för att allt till sist ska sammanfattas i Kristus.

Kungen som kallade till bröllop är Gud själv. Han bjuder in mänskligheten till sin sons bröllopsfest, med det godaste av det goda, det högsta goda. Men människan ville inte komma. Vi kan känna igen detta avståndstagande i våra egna liv, men Gud ger inte upp: ”Gå och ställ er i vägkorsningarna och bjud in alla till bröllopet!” Så stor är Guds kärlek, och vi ska inte heller ge upp. Vi ska inte ge upp hoppet om våra medmänniskors frälsning och inte heller om oss själva! Jesu och Kyrkans budskap är detta ”Allt är ordnat för bröllopet … Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet”. För allt ska sammanfattas, sammanfogas, föras samman i Kristus och därför går vi ut med detta budskap till alla människor, alltid och överallt.

Som vi hörde i den första läsningen vill Gud ge oss ett nytt hjärta och en ny ande. Han vill ta bort vårt stenhjärta och låta sin Ande komma in i oss så att vi tar emot hans trefaldiga kärlek, så att vi som en gåva kan älska Gud, oss själva och vår nästa.